”Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa”

Efter en treårsperiod med varandra, där Jesus och lärjungarna dagligen vandrat mellan platser och byar och predikat om Guds rike, helat sjuka, drivit ut demoner och uppväckt döda tillsammans, efter en treårsperiod under vilken lärjungarna fått bevittna alla de mäktiga gärningar som Jesus utfört mitt ibland dem, där de fått se Jesus vandra på vatten, mätta tusentals människor, stilla mäktiga stormar och häftiga vågor, undervisa skaror av människor om Guds vilja och storhet, så säger Jesus en dag till dem att Han måste gå iväg. Han måste lämna dem…

”Jag går nu bort, men kommer snart tillbaka till er.” (Johannesevangeliet, 14:3)

Tiden hade närmat sig för Jesus att lämna världen, en värld som Han kommit till för att uppenbara Faderns kärlek och nåd, och för att föra till sig alla dem som är kallade till att tillhöra Honom.

Men beskedet till lärjungarna var inte endast att Han nu skulle lämna dem utan att lärjungarna inte heller kunde följa med Honom dit Han skulle gå.

”Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden.” (Lukasevangeliet 24:49)

Lärjungarna ska inte vara en del av världen samtidigt som dem ska vara kvar i världen, och detta medan Jesus ska lämna världen…

Frågorna måste ha varit många och känslorna uppskakade bland Petrus, Johannes, Thomas och alla andra lärjungar…

”Varför ska Jesus lämna oss?”

”Har vi gjort något?”

”Vart ska Han ta vägen?”

”Vad kommer att hända?”

”Vad ska vi göra nu?”

Ångesten, ängslan och förvirringen som uppstod hos lärjungarna i den stunden måste ha tyngts ner ännu mer av Jesu ord om att dem i världen nu också skulle få lida och förföljas för att dem tillhör Honom.

”Och i världen kommer ni att få lida…” (Johannesevangeliet 16:33)

Det är omöjligt att fullt ut begripa den sorg och oro som lärjungarna kände över att behöva skiljas från Jesus.

Den rädsla och förvirring som kom över dem, om att dem nu kommer att få lida och förföljas på grund av att dem älskar Honom.

Allt dem ville var ju att få fortsätta vara med Honom. De hade ju lämnat allt för att vara med Honom! Han var deras Rabbi och det fanns inget som kunde stoppa Honom! Till och med stormen och vågorna lydde Honom! Han hade blivit deras och dem hade blivit Hans! Och nu skulle Han iväg…

När vi läser om stunden då Jesus förklarar för lärjungarna att Han ska lämna dem så kan vi, genom den Helige Andes lykta och vägledning, förstå situationens oerhörda allvar och starka spänning. Vi kan få känna en gnutta av den känsla av tyngd och sorg som lärjungarna kände där och då. Men vi kan också se att Jesus inte stannar vid orden om att Han ska bort, utan att Han också lovar lärjungarna om att dem inte ska lämnas ensamma. Jesus säger att Han ska till Fadern och be Fadern sända lärjungarna en annan person i Hans namn. En person som kommer att föra dem närmare Honom. En som kommer att vara med dem för alltid. En som inte är bunden till tid och plats, utan en person som är med alla och som är En i alla.

En som ska trösta och leda varenda efterföljare till Jesus i sanning och rättfärdighet, en som ska övertyga om rätt och fel, om ljus och mörker, om synd och dom, en som ska fylla oss med frid och kraft och en brinnande passion att hålla Jesu befallningar.

Den Jesus talade om att sända till lärjungarna, och till varje person som bestämmer sig för att bli Hans lärjunge, är den Helige Ande som Jesus mycket passande kallar för Hjälparen.

”Detta har Jag talat till er, medan Jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den Helige Anden, som Fadern skall sända i Mitt namn, Han skall lära er allt och påminna er om allt vad Jag har sagt er.” (Johannesevangeliet 14:26)

Lärjungarna stod inför en ny fas och Jesus förberedde dem noggrant inför det som väntade genom att vara extremt tydlig med vad som gällde för dem, där och då, och för oss, här och nu.

Vi ska, som Hans efterföljare, vara kvar i världen.

Vi ska inte lämna den.

Vi ska vara ett ljus i mörkret för att vittna om Ljuset som lyst upp i våra liv, Ljuset som upplyser hela skapelsen, och för det kommer vi att få lida i världen. Vi kommer att bli hatade och få lida i mörkret eftersom vi är Ljusets barn, eftersom vi representera Ljuset som mörkret hatar.

”Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat Mig innan den hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan Jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. Kom ihåg vad Jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt Mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat Mitt ord, skall de också bevara ert ord. Men allt detta kommer de att göra mot er för Mitt Namns skull, därför att de inte känner Honom som har sänt Mig. Om Jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd. Den som hatar Mig hatar också Min Fader.” (Johannesevangeliet 15:20-23)

Vi kommer att bli hatade om vi förblir varma i vår kärlek till Jesus på grund av den kyla som världen känner gentemot Honom. Detta kommer att ske mot oss, säger Jesus, om vi håller fast vid Hans ord och ropar ut Hans Namn i en värld som gör allt för att hyscha Hans sköna och vackra Namn.

Vad mer Jesus säger, till lärjungarna då, och till oss idag, är att vi inte ska stressas upp av denna världens destruktiva rytm och takt, utan att vi ska förbli i den frid som Han har visat oss och som Han ger oss i vår gemenskap med Honom.

”Frid lämnar Jag efter Mig åt er. Min frid ger Jag er. Inte ger Jag er en sådan frid som världen ger.” (Johannesevangeliet 14:27)

Jesus säger att Han ger oss av sin frid och det är en frid som skiljer oss från världens barn och från det som världen kallar för frid. Den frid som Jesus ger oss är inte kopplad till yttre omständigheter utan till den Han Är*. Världsliga omständigheter förändras och likaså förändras den frid som medföljer de världsliga omständigheterna, men Jesus frid förändras inte eftersom Han inte förändras, Jesus Är Evig och likaså Hans frid. (Hebreerbrevet 13:8)

Jesus uppmanar oss vidare att inte låta oss bli oroade över det som sker runt omkring oss, om att vi inte ska tappa modet på grund av det onda som kommer att ske mot oss för vår bekännelse till Honom.

”Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.” (Johannesevangeliet 14:27)

Orden är identiska med dem ord den Helige Ande inspirerade psalmisten Davids att skriva för att beskriva Herren YHWH och Hans löfte till sitt folk. Ett löfte om gudomlig frid och styrka.

”HERREN ger styrka åt sitt folk, HERREN välsignar sitt folk med frid.” (Psaltaren 29:11)

Vi är HERRENS folk och vi kan försäkra oss om att vi är Hans alldeles egna, som Han älskar så oerhört och som vi älskar tillbaka så oerhört, om vi älskar att hålla Hans bud och befallningar, och i allt strävar efter att göra Hans rättfärdiga vilja.

”Den som har Mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar Mig. Den som älskar Mig skall bli älskad av Min Fader, och Jag skall älska honom och uppenbara Mig för honom.” (Johannesevangeliet 14:21)

Därför ska vi, oavsett vad vi går igenom i våra liv, oavsett alla motgångar och nederlag, alla hot och förföljelser, alltid minnas att vi tillhör Honom och att Hans mäktiga hand vilar över oss. Alltid. Överallt.

”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter Hans beslut.” (Romarbrevet 8:28)

Gud ser oss och ser till att allt vi går igenom samverkar till det bästa – vi måste dock förstå vad det ”bästa” är för något. Det bästa är inte att vi ska vara glada, lyckliga, nöjda, framgångsrika, ekonomiskt trygga osv. utan det är att vi först och främst finner Honom och förblir i Honom ändå intill slutet – så att vi blir frälsta av Honom ur denna onda tillvaro till Hans härliga boning.

Det handlar alltså om vår frälsning och det som därför kommer att föra oss närmare Honom, det kommer Han att använda för att föra oss till Honom och förbli i Honom.

Jesus förklarar detta i Markusevangeliet med en retorisk fråga:

”Till vilken nytta är det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” (Markusevangeliet 8:36)

Vad vi måste leva utav och minnas i stunder av lidande och förföljelser är Jesu liv och död, ett liv som Han levde för oss och en död som Han dog för oss.

”Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. Och Han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för Honom som har dött och uppstått för dem.” (2 Korinthierbrevet 5:14-15)

När vi ser allt vi går igenom i ljuset av korset, kan vi förstå att Herren inte bara dött i vårt ställe utan också att Han besegrat döden, en förståelse som leder oss till att jubla i Anden då vi, som lemmar i Honom, har segrat över döden.

”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.” (1 Korinthierbrevet 15:55-57)

Döden som tidigare jagat oss med våld och skräck och som stressat oss genom livet har nu plötsligt fått en helt annan innebörd – nu undviker vi inte längre döden i rädsla och hopp om att få ”leva så länge som möjligt” utan istället ser vi fram emot att dö! Döden för oss närmare Jesus!

”Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar.” (Filipperbrevet 1:21-24)

Lever vi kvar på jorden, så lever vi för Jesus och i en ständig längtan efter Hans återkomst, en återkomst som kommer att leda till upprättelse för hela skapelsen, där livet på jorden kommer att bli som det var tänkt att vara – i perfekt gemenskap med Gud!

Medan vi lever här, i en värld som är i den ondes våld och styre så kan vi också tryggt veta att det finns absolut inget som kan skilja oss från Gud, inget kan avskräcka oss och skrämma oss ty vi tillhör Honom och så länge vi söker Hans närvaro så kommer vi att fyllas och omges av den.

”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Romarbrevet 8:38-39)

Den onde kommer alltid att försöka få oss att tvivla på Guds kärlek och det genom att bringa olika former av lidande, sjukdomar och terror över oss, men tack vare Herren Jesus egna lidande och död så ser vi inte längre på lidande som vi tidigare gjorde – att lida och plågas är nu välsignelse – om det sker för Kristus!

”Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för Min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.” (Matteusevangeliet 5:11-12)

”Detta har Jag talat till er, för att ni skall ha frid i Mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” (Johannesevangeliet 16:33)

Jesus säger att Han har övervunnit världen – vilka stärkande ord! Låt de orden av Jesus bevaras djupt i ditt hjärta och kom alltid ihåg dem i stunder då världen skakas av skräck, terror och nöd. Världen kommer att rasera tillsammans med den våld som världen är uppbyggd på, men i Kristus frid har vi vår trygga boning som ingen kan rubba oss ifrån.

Lärjungarna förstod detta till slut. De förstod varför Jesus var tvungen att lämna dem. De förstod det efter Hans uppståndelse från de döda och när den Helige Ande kom över dem och tog sin boning i dem, så kan vi läsa om hur de kläddes i kraft från ovan. Från den stunden började de leva gemenskap och glädje med varandra trots all den utanförskap, förföljelse, hot om död och misshandel som fanns över dem på grund av deras bekännelse till Kristus som Herre och Gud. (Apostlagärningarna, kapitel 2–9)

I breven som lärjungarna sedan skrev till alla nya syskon i Herren kan vi läsa om den frid som Jesus lovade dem och som dem nu levde i. En frid som kännetecknar gemenskapen med Jesus och som bekräftar Hans närvaro.

”Herren är nära. Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” (Filipperbrevet 4:5-7)

Guds frid! Jesu Kristi frid! En frid som övergår allt förstånd!

”Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma.” (Kolosserbrevet 3:15)

Om du idag lider i världen så hoppas jag att du förstår att ditt lidande vittnar om Guds kärlek för dig och om ditt stora behov av Honom. Kom ihåg att Gud samverkar allt till det bästa för dem som älskar Honom och som Han har kallat till att tillhöra Honom. Det gäller dig. Det gäller mig. Det gäller oss alla. Alltid. Överallt. Om vi älskar Gud och har kallats av Honom.

Idag kanske du bär på en sjukdom som läkarna menar vara omöjlig att bli av med. Det kanske är så att dina barn är sjuka. Du kanske har ett arbete som kräver dig till att jobba mer än vad din kropp egentligen klarar av och som du får en orättvis ersättning för, en ersättning som inte möter dina ansträngningar och uppoffringar fullt ut. Du kanske är utpekad av samhället som misslyckad. Som konstig och otillräcklig.

Jesus säger att du inte ska oroa dig över det. Det är inte från världen du ska hämta din frid och bekräftelse, utan från Honom.

”Kom till Mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall Jag ge er vila. Ta på er Mitt ok och lär av Mig, ty Jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty Mitt ok är milt, och Min börda är lätt.” (Matteusevangeliet 11:28-30)

Lärjungen Petrus förstod detta och skrev därför till alla bröder och systrar följande:

”Kasta alla era bekymmer på Honom, ty Han har omsorg om er.” (1 Peter 5:7)

Och jag avslutar denne skrivelse till dig med dem ord som aposteln Paulus skrev till församlingarna i Rom och Thessaloniki:

”Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den Helige Andes kraft.” (Romarbrevet 15:13)

”Må Han som är fridens Herre ge er sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla.” (2 Thessalonikerbrevet 3:16)