Jesus och äktenskapsbryterskan

I evangelierna om Guds Son, vår Herre Jesus Kristus, så finns det många underbara och hjärtskärande skildringar mellan Honom och uppgivna och förkrossade syndare.

Skildringarna där Jesu gudomliga nåd, barmhärtighet och kärlek kan få en att brista ut i tårar, olikt något annat, och en av dessa många skildringar är den mellan Jesus och äktenskapsbryterskan i Johannesevangeliet:

Tidigt på morgonen kom Han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring Honom, och Han satte sig ner och undervisade dem. Då kom de skriftlärda och fariséerna fram till Honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” Detta sade de för att snärja Honom och ha något att anklaga Honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. När de stod kvar och frågade Honom, reste Han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” Och Han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller Jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” (Johannesevangeliet 8:2-11)

De flesta som har hört eller läst om denna händelse har valt att, mer eller mindre, endast fokusera på vissa särskilda ord av Jesus medan resten av händelsen har valts att läggas åt sidan. De ord man då valt att lägga tonvikt på är;

”Den som är utan synd må kasta första stenen.” (Johannesevangeliet 8:7)

Samt;

”Inte heller Jag dömer dig.” (Johannesevangeliet 8:11)

Att framhäva dessa ord och ignorera bakgrunden till händelsen och vad som faktiskt utspelar sig mellan Jesus, fariséerna, de skriftlärda och äktenskapsbryterskan medför självklart konsekvenser och inte sällan dras också slutsatsen att vi människor inte ska eller får döma varandra för den ena synden eller den andra eftersom vi, likt fariséerna, inte är utan synd. Dessutom, menar man, att inte ens självaste Jesus dömde äktenskapsbryterskan för att ha syndat vilket ännu mer stärker påståendet att vi människor inte skall döma varandra för synd.

Men var det verkligen så att Jesus inte dömde kvinnan?

Är denna förståelse, att inte döma andra, vad bibeltexten vill förmedla till oss?

Eller kan det vara så att detta är en felaktig förståelse av berättelsen på grund av personliga och/eller teologiska skäl?

En personlig faktor skulle kunna vara att man vill leva i synd samtidigt som man också menar sig ha en sund relation med Gud och därför reagerar med att man ”inte får döma” för att på så sätt göra sig av med tillrättavisningar från syskon och församlingstuktan.

En teologisk faktor skulle kunna vara att man har en felaktig förståelse av vad Bibeln lär om dom mellan människor på grund av en bristande förståelse av Skriften i övrigt vilket gör att man inte ser klart och kan förstå vad som är rätt i denna fråga.

Oavsett vilket så ska jag i denna artikel försöka bryta ner och förklara varför situationen mellan Jesus, äktenskapsbryterskan och fariséerna utspelade så som den gjorde och förhoppningsvis så kommer du, efter att ha läst klart hela artikeln och kollat upp alla skriftställen, att se på denna dramatiska händelse med en djupare teologisk förståelse som inte bara kommer att vittna ännu starkare om Jesu nåd och kärlek utan också om Hans rättfärdighet och helighet.

Precis som i all övrig bibelläsning så måste man, för att få rätt förståelse, ta hänsyn till de rådande omständigheterna och kontexten i vilken situationen utspelar sig inom. I vissa fall innebär det att man behöver läsa hela kapitlet i vilket händelsen äger rum medan man vid andra tillfällen även behöver gå tillbaka till det föregående kapitlet och se vad som hände och vad som sades där.

När vi då läser Johannesevangeliet i kronologisk ordning så kan vi  först läsa om en stor fest som ägde rum dagen innan Jesus konfronterades utav fariséerna och de skriftlärda med äktenskapsbryterskan. Den stora festen var den mycket uppskattade lövhyddohögtiden som firades utav judarna dels till minne av de välgärningar som Gud bevisade dem under den fyrtioåriga ökenvandringen och dels som tacksägelsehögtid i samband med den inbärgade fruktskörden. Lövhyddohögtiden var en glädjens högtid som pågick i sju dagar där judarna bodde i lövhyddor och inte utförde något arbete utan istället ägnade tid åt att läsa och minnas YHWH:s trofasthet, nåd och makt (föreskrifterna om denna stora fest finns i 2 Mos 23:16, 3 Mos 23:34-43, 4 Mos 29:12-38, 5 Mos 16:13-15).

Efter halva högtiden så kan vi läsa att Jesus gick upp till tempelplatsen för att undervisa. Där gick Han sedan till skarp kritik mot fariséerna och de skriftlärda för att de dömde Honom felaktigt för att bryta mot Sabbatslagen samtidigt som de själva försummade Lagen och levde i ett religiöst hyckleri:

Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda Mig?” Folket svarade: ”Du är besatt. Vem vill döda dig?” Jesus sade: ”En enda gärning gjorde Jag, och ni blev alla häpna. Därför att Mose har gett er omskärelsen – egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna – så omskär ni en människa även på en sabbat. Om någon tar emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte skall upphävas, hur kan ni då vara förbittrade på Mig, för att Jag gjorde hela människan frisk på en sabbat? Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!” (Johannesevangeliet 7:19-24).

Här säger alltså Jesus till fariséerna och de skriftlärda att ingen av dem håller lagen och detta var väldigt, väldigt hårt sagt då hela tillvaron för dessa religiösa ledare handlade om att just följa Lagen och framförallt framstå som fromma och duktiga inför folket för deras förmåga att följa Lagen och alla dess krav. Detta, bland mycket annat, skapade ilska och irritation bland fariséerna och de skriftlärda och det blev så häftigt att de, mitt i hela högtidsfesten, sände tempelväktarna efter Jesus för att gripa Honom.

”Då ville de gripa Honom, men ingen bar hand på Honom, eftersom Hans stund ännu inte hade kommit.” (Johannesevangeliet 7:30)

”Då skickade översteprästerna och fariséerna ut tempelvakter för att gripa Honom.” (Johannesevangeliet 7:32)

Vidare så anklagade Jesus dem för att de fällde fördomar (domar efter skenet) och uppmanade dem istället att döma rätt (fälla domar som är sanna och utgår från hela Lagen och inte endast delar utav den).

Så här befaller alltså Jesus människor till att döma och bara det borde vara tillräckligt för alla som påstår att ”man inte får döma” någon annan människa för något. Men vi ska titta närmare på vad som händer och lära oss att man inte bara är uppmanad till att döma utan framförallt hur man ska döma.

I slutet av kapitel 7 så säger en av rådsherrarna, helt i enlighet med Jesu ord, att de borde döma Jesus rätt precis som deras egen Lagen säger att man ska göra:

”Nicodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: ”Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” (Johannesevangeliet 7:50-51)

Detta är alltså bakgrunden till nästa händelse som vi kan läsa om Johannesevangeliet kapitel 8 och som igen utspelar sig mellan Jesus, fariséerna och de skriftlärda som denna gång har tagit med sig en äktenskapsbryterska – på grund av vad Jesus anklagade dem för. Nämligen att ingen av de håller Mose lag samt att om de ska döma Honom för något så ska vara rätt.

Fariséerna och de skriftlärda valde nu alltså att ta tillfället i akt och visa för alla vem som följer Lagen och vem som inte gör det och genom detta ha något att döma Jesus för!

Tidigt på morgonen kom Han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring Honom, och Han satte sig ner och undervisade dem. Då kom de skriftlärda och fariséerna fram till Honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” Detta sade de för att snärja Honom och ha något att anklaga Honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. När de stod kvar och frågade Honom, reste Han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” Och Han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller Jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” (Johannesevangeliet 8:2-11)

När vi nu har kännedom om bakgrunden så har vi betydligt större möjlighet till att förstå vad som också sen utspelar sig i själva konfrontationen mellan Jesus, fariséerna och de skriftlärda.

Vid en första läsning över det som händer så kan det verka som att Jesus är nonchalant och likgiltig inför det som händer då Han böjer på sig för att skriva på marken… Men nej, vad långt ifrån det är sanningen!

Den store Mästaren, den vise Läraren och den rättfärdige Rabbin är fullständigt närvarande och har total kontroll på hela situationen!

Vi ska nu ta reda på vad Jesus skrev på marken samt varför Han skrev på marken och med den Helige Andens närvaro så kommer det leda till att vi faller i djupare förälskelse över vår Herres storhet, fullkomlighet, auktoritet, givmildhet och barmhärtighet!

Låt oss börja med en väldigt vanligt kommentar som jag ofta får höra i kristna sammanhang angående dom och synd.

När en person idag säger till en annan;

”Hörru du, lägg av med det där. Du syndar.”

Så får man oftast höra tillbaka som svar;

”Döm inte! Bara Gud kan döma och inte ens Jesus dömde äktenskapsbryterskan!”

Men faktum är att Jesus dömde äktenskapsbryterskan för att ha gjort fel och för att ha syndat.

Efter att fariséerna och de skriftlärda hade lämnat platsen och Jesus var ensam med äktenskapsbryterskan så uppmanar Jesus ju henne klart och tydligt att inte synda något mer vilket innebär att Jesus dels ansåg att det hon hade gjort var synd samt att framförde sin åsikt till henne vilket innebär att Han också lät henne veta att det var synd.

Med andra ord sade Jesus till äktenskapsbryterskan:

”Hörru du, lägg av med det där. Du syndar.”

Jesus dömde således kvinnans handling för synd – precis som fariséerna och de skriftlärda gjorde!

Skillnaden mellan Jesus och fariséerna var dock att Jesus inte gick med på att kvinnan skulle stenas till döds för denna synd och detta trots att Jesus själv var den som i Gamla Testamentet gav befallningen om att äktenskapsbrytare ska straffas med döden.

Hur kommer det sig då att Jesus inte gick med på att kvinnan skulle stenas till döds?

Hade Jesus ändrat sig?

Nej, utan vi måste, på samma som vi tog reda på bakgrunden till hela händelse, även ta reda på vad Bibeln i övrigt lär om äktenskapsbrott och de olika konsekvenserna för det under varje särskild och unik situation.

Bibeln i allmänhet och det Nya Testamentet i synnerhet är tydlig med att alla människor har syndat och mist härligheten från Gud (Romarbrevet 3:23) med Jesus från Nasaret som undantaget (1 Petrusbrevet 2:21-25) som den ende människan genom hela världshistorien som har levt ett perfekt och felfritt liv inför Gud.

Den fundamentala frågan vi dock bör ställa oss är;

Vad var det märkvärdiga med Jesus som gjorde att Han ansågs vara perfekt och felfri? 

Svaret på den frågan är att det faktiskt inte handlar om vad Jesus gjorde – utan om vad Han inte gjorde!

Jesus bekräftades nämligen av Gud som perfekt eftersom Han inte syndade och denna bekräftelse från Guds sida skedde när Jesus från Nasaret uppväcktes från de döda!

Syndens lön är nämligen döden (Romarbrevet 6:23) och eftersom Jesus aldrig syndade så hade inte döden någon makt över Honom och kunde således inte hålla tillbaka Honom längre än vad Han själv hade förutbestämt (Johannesevangeliet 2:18-22).

Nästa viktiga fråga som dock bör ställas är:

På vilket sätt syndade Jesus aldrig?

Svaret på den frågan finner vi självklart också i Guds ord och svaret som Bibeln ger på den frågan är att Jesus var utan synd eftersom Han aldrig bröt mot lagen eftersom synd tillräknas en person först när denne bryter mot Guds lag:

”Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. Och ni vet att Han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i Honom.” (1 Johannesbrevet 3:4-5)

Detta är väldigt  viktigt att förstå och om man inte klarar av att förstå detta så kommer man inte heller att kunna förstå händelsen mellan Jesus, fariséerna och äktenskapsbryterskan och varför Jesus inte valde att gå med på fariséerna och de skriftlärdas beslut om att stena kvinna.

Fariséerna och de skriftlärda bröt nämligen mot Guds lag och syndade på flera punkter i och med att de ville stena kvinnan!

Och det var just detta som Jesus klargjorde för dem då Han hänvisade fariséerna och de skriftlärda till lagen!

När gjorde Jesus detta?

När refererade Jesus fariséerna och de skriftlärda till lagen?

Det gjorde Han när Han böjde sig ner och skrev på marken!

Det grekiska ordet som används för att beskriva att Jesus skrev på marken är ”γράφω” (grafo) och det ordet används, i stort sett, endast i skriftställen som refererar till Guds lag.

Nedan kommer ett fåtal exempel på detta – då någon refererar till ”Skriften” och där det grekiska ordet ”γράφω” (grafo) används:

”De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet (γεγραπται) genom profeten: Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för Mitt folk Israel.” (Matteusevangeliet 2:5-6)

Då kom frestaren fram och sade till Honom: ”Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.” Jesus svarade: ”Det står skrivet (γράφω): Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” (Matteusevangeliet 4:3-4)

”Och Han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om Honom i alla Skrifterna (γραφαις).” (Luke 24:27)

”Och Han sade till dem: ”Detta är vad Jag sade till er, medan Jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet (γεγραμμενα) om Mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna. Sedan öppnade Han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna (γραφάς).” (Lukasevangeliet 24:44-45)

Eftersom fariséerna och de skriftlärda åberopade dödsstraffet som dom för kvinnan så hänvisade Jesus dem till lagen som just behandlar dödsstraff för äktenskapsbrott och vad säger då Guds lag om dödsstraff för äktenskapsbrott?

Jo, att både mannen (äktenskapsbrytaren) och kvinnan (äktenskapsbryterskan) ska straffas med döden och inte endast kvinnan!

”Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.” (3 Moseboken 20:10)

Men precis som vi läste i evangeliet så var det inte riktigt så det gick till utan vad som hände var att fariséerna och de skriftlärda endast förde fram kvinnan inför Jesus och ville endast döma henne till att stenas.

Detta var det första lagbrottet som fariséerna och de skriftlärda begick men, som jag nämnde ovan, inte det enda.

Det andra lagbrottet var faktiskt att de överhuvudtaget ville stena henne till döds för äktenskapsbrottet och detta var fel eftersom de judiska lagarna om dödsstraff inte var verksamma under den perioden. Israel var nämligen inte någon självständig stat under Jesu tid och det judiska folket var underordnat romarna och dess regim vilket bland annat innebar att israeliterna inte fick utföra dödsbestraffningar. Detta finner vi också klart och tydligt i situationen då Jesus själv stod till svars för hädelse och enligt judisk lag förtjänade att straffas med döden:

”Men Jesus teg. Då sade översteprästen till Honom: ”Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.” Jesus sade till honom: ”Du själv sade det. Men Jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen. Vad anser ni?” De svarade: ”Han är skyldig till döden.” (Matteusevangeliet 26:63-66)

Men trots att judarna fann Jesus skyldig för att ha begått hädelse och gjort sig förtjänt till att dö så kunde de själva inte utföra dödsdomen utan var tvungna att vända sig till den romerska ståthållaren Pontius Pilatus:

Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: ”Se människan!” När översteprästerna och deras tjänare fick se Honom, skrek de: ”Korsfäst! Korsfäst!” Pilatus sade då till dem: ”Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig. Judarna svarade: ”Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son.” (Johannesevangeliet 19:5-7)

”Pilatus sade till dem: ”Ta ni honom och döm honom efter er lag!” Judarna sade: ”Vi har inte rätt att döma någon till döden.” (Johannesevangeliet 18:31)

I situationen med äktenskapsbryterskan så skulle Jesus alltså ha syndat om Han, liksom fariséerna och de skriftlärda, hade velat att stena henne. Det skulle ha varit fel eftersom mannen kvinnan begått äktenskapsbrott med  inte ställdes till svars tillsammans med henne samt eftersom det också skulle ha inneburit en handling i uppror mot den romerska regimen.

Och vad skulle ha hänt om Jesus hade gått med på att stena äktenskapsbryterskan?

Jo, Han skulle i situationen direkt efter ha blivit anklagad av fariséerna och de skriftlärda för uppror mot kejsaren!

För kom ihåg att fariséerna och de skriftlärda tog med äktenskapsbryterskan till Jesus för att snärja Honom och ha något att anklaga Honom för:

”I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” Detta sade de för att snärja Honom och ha något att anklaga Honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.” (Johannesevangeliet 8:5-6)

Så när Jesus böjde sig ner och skrev på marken så skrev Han ner vad lagen säger om det som inträffat och första gången Han skrev så refererade Han förmodligen till 3 Mosebok 20:10, eller till 5 Mosebok 22:22, som säger följande:

”Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.” (3 Mosebok 20:10)

”Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.” (5 Mosebok 22:22)

Den andra gången Jesus skrev på marken, och som fick fariséerna och de skriftlärda att släppa stenarna och gå därifrån, var förmodligen 5 Mosebok 19:16-21 som lyder enligt följande:

”Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott, skall bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare. Och domarna skall noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder, skall ni låta detsamma drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall aldrig mer göra något sådant ont hos dig. Du skall inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.” (5 Mosebok 19:16-21)

Ifall fariséerna och de skriftlärda skulle ha stenat äktenskapsbryterskan till döds utan en korrekt förundersökning där mannen likväl som kvinnan först måste granskas för det brott som de står anklagade för, så skulle de ha gjort sig skyldiga till att själva förtjäna att stenas till döds eftersom de gjort sig skyldiga till att ta någon annans liv orättfärdigt. Öga för öga, tand för tand, liv för liv…

Därför säger också Jesus i Matteusevangeliet:

”Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.” (Matteusevangeliet 7:2)

Efter att alla lämnat platsen och Jesus och äktenskapsbryterskan är ensamma med varandra så kan vi läsa:

”Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller Jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” (Johannesevangeliet 8:10-11)

Med den förståelse vi nu har kring vad som ägde rum så kan vi förstå texten i sin kontext och kan därför läsa bibeltexten på följande sätt:

”Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig (till att stenas till döds)?” Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig (till att stenas till döds). Gå, och synda inte mer!”

Hallelujah!

Men detta är inte allt med denna underbara händelse!

Den Helige Ande vill, genom Aposteln Johannes, säga oss något annat!

Har du någon gång tänkt, och kanske tänker just nu:

”Varför valde Jesus att skriva lagen på marken istället för att bara citera lagen muntligt?”

”Varför valde Jesus att referera till lagen vid två olika tillfällen (genom att skriva på marken två gånger) istället för att bara vid ett tillfälle gå ner och skriva lagöverträdelser som fariséerna och de skriftlärda begick?”

Det är en oerhört intressant fråga och självklart finns det en mycket djup och vacker förklaring till det!

Låt oss börja med att svara på frågan:

”Vem var det som överhuvudtaget gav lagen med alla dess bestämmelser till Israel och hur gick det till?”

Jo, det var Herren YHWH och det skedde genom att Han skrev ner lagen med sitt eget finger – två gånger om på tavlor av lera som kommer från marken!

”När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav Han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.” (2 Mosebok 31:18)

”YHWH sade till Mose: ”Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem skall Jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder.” (2 Mosebok 34:1)

Hallelujah!

Käre läsare. jag hoppas att du kan se hur Aposteln Johannes, genom den Helige Ande, vill säga dig att Herren YHWH klev ner och stod mitt ibland sitt eget folk som den ende rättvise Domaren och barmhärtige Frälsaren!

Må denna läsning ha varit till välsignelse och uppbyggelse för dig!

Ära vare Herren Jesus, YHWH, Gud den Högste, den ende Rättfärdige och Sanne!

Välsignad är Han som Var, som Är och som Kommer!

Marana tha!