Jesus Kristus – vår fullkomlige Överstepräst!

En oerhört färgstark karaktär i Gamla Testamentet, som har förbryllat israeliter i årtusenden och som lämnat dem undrande över vem Han Är, är Kungen av Salem – Melkisedek.

Denne karaktär, vars namn på hebreiska betyder Rättfärdighetens Konung, dyker upp i början av Bibelns allra första bok (1 Mosebok) men försvinner sedan abrupt, och går inte att finna något mer i dem hebreiska skrifterna förutom i en av Kung Davids kortaste psalmer (Psalm 110)…

Vem är denne person?

Moses vittnar om Honom och skriver att denne Melkisedek är Rättfärdighetens Konung, präst åt Gud den Högste och Kung över Salem (värt då att nämna är att Salem betyder frid och representerar Jerusalem…)

I mötet med Abraham kan vi läsa att Melkisedek välsignar både Abraham och Gud, och judarnas högste patriark och stamfader, trons fader Abraham, erkänner sig omedelbart underordnad Melkisedek genom att ge denne Kung och Präst tionde av allt han ägde.

Mycket märkligt och väldigt intressant!

Inte undra på att troende judar genom alla tider och släktled har höjt på ögonbrynen över denne mystiske karaktär!

Inte endast på grund av Hans, i allra högsta grad, anmärkningsvärda titlar.

Inte endast på grund av att Han tog emot tionde av allt Abraham ägde.

Utan också för att Han, utöver allt detta, även bar fram bröd och vin åt Abraham…

”När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, och Han välsignade Abram och sade: ”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!” Och Abram gav Honom tionde av allt.” (1 Mosebok 14:17-20)

Prisad vare Gud genom Jesus Kristus som gett oss Anden!

Vi ser och förstår!

Vi som har lärt känna Jesus från Nasaret och har fått våra andliga ögon öppnade!

Vi ser och förstår vem Melkisedek, Rättfärdighetens Konung, Är!

Vi ser och förstår vem Melkisedek, Kung över Salem och Präst åt Gud den Högste, Är!

Vi ser och förstår vem som bär fram bröd och vin, symboliserade Hans kropp och blod, Är!

Inte undra på att Jesus sade till de skriftlärda judarna, som vägrade att tro på Honom, att de missade hela poängen med Skrifterna – nämligen att finna Honom, lära känna Honom och ta emot evigt liv i Hans namn:

Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om Mig.  Men ni vill inte komma till Mig för att få liv.” (Johannesevangeliet 5:39-40)

Och till de judar som påstod sig vara Moses lärjungar men som inte trodde på Jesus, fördömde Jesus som hycklare och förklarade för dem att Moses själv kommer att vara den som anklagar dem inför Fadern vid Domedagen. Detta eftersom Mose själv, som skrev Torah’n, skrev om Jesus och ifall man påstår sig tro på Moses skrifter, så faller det naturligt och självklart att man då också tror på Jesus:

”Tro inte att Jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde Mose, skulle ni tro på Mig, ty om Mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro Mina ord?” (Johannesevangeliet 5:45-47)

Det Nya Testamentet, som finns undangömt i Gamla Testamentet, har uppenbarats för människans frälsning och förklarar för oss det Gamla Testamentet genom att slänga ljus över det.

I det Nya Testamentet får vi också den vackra och djupa förklaringen till vem Melkisedek, denne färgstarke karaktär, Är samt vilken roll Han fyller för Gud och Hans utvalda skara.

Men innan vi tar oss till det Nya Testamentet och tittar närmare i det, så vill jag först att vi går igenom andra intressanta ställen i det Gamla Testamentet, så att vi får bättre förutsättningar till att förstå vad det Nya Testamentet uppenbarar och förmedlar för oss.

När HERREN för cirka 3.500 år sedan förde ut israeliterna ur Egypten så var Han oerhört noga med att diktera de nya villkoren för dem, i vilka folket skulle lära sig att förhålla sig till Gud.

Israels tolv stammar, som vid uttåget från Egypten hade växt till att bli ett stort folk (2 Moseboken 1:1–4), organiserades och tilldelades specifika uppgifter där varje stam fyllde en viktig funktion i den nya nationen, som nu blev manade att marschera mot det lovade Landet (4 Moseboken 2:1–34).

Folket fick ta emot lagen och skulle nu förhålla sig till den och leva utifrån den ovillkorligt (2 Moseboken 20–23). Ritningen av Tabernaklet, det flyttbara Templet, som Gud skulle fylla med sin Härlighet och Närhet, hade uttalats med kirurgisk precision och samtliga nödvändiga verktyg för byggandet hade getts åt folket (2 Moseboken 25–40).

Vidare avskilde HERREN en stam bland Israels tolv stammar till att vara ansvarig för tjänsten i Templet. Den äran, och inte minst det ansvaret, fick Levi stam som, från och med då till all framtid, skulle sköta dem sysslor som tillhörde tempeltjänsten. Sysslor såsom reningsriter, bön och inte minst medling för folket och HERREN genom slaktoffer.

Leviterna var därmed avskilda till att vara ett heligt prästerskap för att tjäna inför HERREN dag och natt med bön och offer för folkets räkning och försoning.

Det är Jag som har utvalt era bröder, leviterna, bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt HERREN till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet. Men du och dina söner med dig skall sköta vad som hör till ert prästämbete, i allt som avser altaret och det som är innanför förlåten. Så skall ni göra tjänst. Jag ger er prästämbetet som en gåva.” (4 Mosebok 18:6-7)

I cirka 1,500 år pågick dessa ritualer och ceremonier.

Fram tills att en son till en präst kallades till att tjäna HERREN utanför Templet. Denne man, son till prästen Sakarias, var Johannes Döparen och skulle komma att bli den fortlöpare till HERREN som profeten Jesaja väldigt noggrant profeterade om ca 700 år innan.

”En röst ropar i öknen: ”Bered väg för HERREN, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.” (Jesaja 40:3)

Fylld av den Helige Ande, från att han var i moderlivet, förbereddes han under sin uppväxt av HERREN till att föras ut i öknen och fullborda sin kallelse.

Vid 30 års åldern var tiden inne och i sex månader predikade Johannes omvändelse och ett liv i rättfärdighet med sann fruktan för HERREN.

Folket nästan bokstavligen sprang till honom där han befann sig, vid Jordanfloden, och där i öknen uppmanade han alla att bekänna sina synder och omvända sig och låta sig döpas för ett tecken på omvändelsen och det nya livet.

Så fick Johannes ryktet om sig att vara ”Döparen” och ryktet om honom spred sig som en löpeld över hela Israel. När ryktet till slut nådde Jerusalem så fick det prästerna och de andra leviterna att lämna templet och staden för att ta sig ut i öknen och fråga Johannes om vem han egentligen var.

”Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var.” (Johannesevangeliet 1:19)

Var han den utlovade Messias?

Ty en dragningskraft likt Johannes Döparens hade inte skådats på hundratals år – Israels hus samlades nu äntligen från alla hörn och platser till omvändelse och ett liv i rättfärdighet med en efterlängtad gudsfruktan!

Ja, Johannes Döparen uppfyllde sannerligen Jesajas profetia! (Jesaja 40:3)

”Jerusalem och hela Judeen och hela landet kring Jordan kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.” (Matteusevangeliet 3:5-6)

Men Johannes var tydlig med vem Han var och, inte minst, med vem han inte var:

”Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: ”Jag är inte Messias.” De frågade honom: ”Vad är du då? Är du Elia?” Han sade: ”Nej, det är jag inte.” ”Är du Profeten?” Han svarade: ”Nej.” Då sade de till honom: ”Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?” Han svarade med profeten Jesajas ord: ”Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för HERREN!” (Johannesevangeliet 1:20-23)

Och Johannes var väldigt tydlig med vem HERREN var:

”Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” (Johannesevangeliet 1:29)

När Jesus till slut kom fram till Johannes Döparen så står det, mycket vackert, att Johannes inte ville döpa Jesus utan istället försökte hindra Honom från detta genom att erkänna Jesus höga och unika ställning.

”Men Johannes försökte hindra Honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av Dig, och Du kommer till mig.” (Matteusevangeliet 3:14)

Johannes visste vem Jesus var.

Johannes förstod att lagen inte är förmer än Laggivaren.

Men Jesus övertygade Johannes om att låta döpa Honom:

”Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” Då lät han det ske.” (Matteusevangeliet 3:14-15)

Vad menade Jesus med ”att uppfylla all rättfärdighet”?

Kom ihåg att Johannes Döparen var av Levi stam och därmed arvtagare till prästerskapet.

Jesus däremot var av Juda stam, som ättling till Kung David, och därmed arvtagare till Konungasätet.

En ordning enligt HERREN och Hans lag.

Så hur blev Jesus smord, inte endast som Kung, utan också som Präst åt Gud?

Jo, genom att ta över det levitiska prästerskapet från Johannes Döparen – den främste bland alla leviter och präster som någonsin tjänat inför Gud.

”Amen säger Jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen.” (Matteusevangeliet 11:11)

I och med dopet hade nu Jesus inte endast konungadömet i ena handen, som ättling till Kung David, utan också prästerskapet i den andra handen, som Han tog över av leviten Johannes Döparen.

Jesus Kristus – Konung och Präst!

Melkisedek!

”Denne Melkisedek var konung i Salem och präst åt Gud, den Högste. Det var Han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom. Och Abraham gav Honom tionde av allt. Melkisedek betyder för det första ”rättfärdighetens konung”, vidare ”Salems konung”, det vill säga ”fridens konung”. Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och Hans liv har inget slut: Han är lik Guds Son och förblir präst för evigt.” (Hebreerbrevet 7:1-3)

Ja, Melkisedek är den förebild i Gamla Testamentet som bär på ett löfte om att något stort ska komma längre fram!

Det var därför Jesus sade till judarna:

”Abraham, er fader, jublade över att få se Min dag. Han såg den och blev glad.” (Johannesevangeliet 8:56)

Och det är också därför Aposteln Paulus skriver till församling i Koloss gällande det Gamla Testamentet:

”Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.” (Kolosserbrevet 2:17)

När Melkisedek bar fram brödet och vinet inför Abraham så var det en skuggbild av Messias, Jesus från Nasaret, som skulle komma till världen för att bära fram sin kropp och sitt blod inför Abrahams barn.

Och för att kunna bära fram sin kropp och sitt blod för oss människobarn så behövde Jesus inkarneras som människa för att kunna förnya människan genom sin försoningsdöd och härliga uppståndelse.

”Det är ju inte änglar utan Abrahams barn Han tar sig an. Därför måste Han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen Överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom Han själv har lidit och blivit frestad, kan Han hjälpa dem som frestas.” (Hebreerbrevet 2:16-18)

Jesus har som Guds Son, i sin tillvaro som Gud, alltid varit Kung och Präst då Han aldrig förändrats och alltid varit densamme (Hebreerbrevet 13:8). Men när Han klev ner från sin härlighet och lät sig födas som människa, under lagen, och levde ett fullkomligt liv fram till sin död så har Han nu gjort sig förtjänt till att vara den Han Är även som Gud-Människan – tack vare att Han uppfyllde all rättfärdighet som människa:

Fastän Han var till i Gudsgestalt, räknade Han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt Han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har också Gud upphöjt Honom över allting och gett Honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus Är HERREN.” (Filiperbrevet 2:6-11)

Jesus är medlaren mellan Gud och människor eftersom Han är den ende som vet vad det innebär att vara både Gud och människa. Och som människa medlar Han nu för oss människobarn inför Gud Fadern:

Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe.” (1 Timoteusbrevet 2:5-6)

Ja, vi måste komma till insikt om att Jesus är den ende som leder oss från fördärvet till Himmelriket.

Vi måste förstå att Jesus är den ende vägen från satan till Gud.

Vi måste begripa att det inte finns någon sann gemenskap med Gud, om inte det sker genom överlåtelse till Jesus och sant lärjungaskap i Hans fotspår.

”Jesus svarade: ”Jag Är Vägen, Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom genom Mig.” (Johannesevangeliet 14:6)

Jesus är den ende som kan försona människor med Gud och frälsa dem ur den stora Domens dag eftersom Han betalade priset för överträdelse och synd.

”Den som inte visste av synd, Honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i Honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (2 Korinthierbrevet 5:21)

Hallelujah!

När tiden var inne för Jesus att ge sitt liv till lösen för många så kan vi läsa i Johannesevangeliet om Hans bön till Fadern, en bön som var full av medlidande och omsorg, för varje efterföljare till Honom. En bön som representerar Jesus Översteprästerliga funktion för alla Hans efterföljare världen över inför Fadern.

Jag ber för dem. Det är inte för världen Jag ber utan för dem som Du har gett Mig, eftersom de är Dina. Allt Mitt är Ditt och allt Ditt är Mitt, och Jag är förhärligad i dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när Jag går till Dig. Helige Fader, bevara i Ditt namn dem som Du har gett Mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. Medan Jag var hos dem, bevarade Jag i Ditt namn dem som Du har gett Mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas. Nu går Jag till Dig, och detta säger Jag medan Jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av Min glädje. Jag har gett dem Ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller Jag är av världen. Jag ber inte att Du skall ta dem ut ur världen utan att Du skall bevara dem för det onda. De är inte av världen, liksom inte heller Jag är av världen. Helga dem i sanningen, Ditt ord är sanning. Liksom Du har sänt Mig till världen, så har Jag sänt dem till världen. Och Jag helgar Mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen. Men inte bara för dem ber Jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på Mig.” (Johannesevangeliet 17:9-20)

Ja, som vår präst är Jesus den som ber för oss inför Fadern, och Fadern älskar Sonen och gör allt det Sonen ber Honom om, ty allt som är Faderns är Sonens.

”Allt vad Fadern har är Mitt. Därför sade Jag att Han skall ta av det som är Mitt och förkunna för er.” (Johannesevangeliet 16:15)

När Fadern sände Sonen till världen så var det för att tjäna människorna, fastän vi inte förtjänade det, och Herren Jesu tjänst fullbordades genom döden på korset som den lidande och syndfrie Översteprästen – fastän Hans ämbete förnekades av folket som istället ställde sig bakom en syndig och otillräcklig överstepräst…

”Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: ”Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?” Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade Honom vidare: ”Är du Messias, den Välsignades son?” Jesus svarade: ” Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.” Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Behöver vi några fler vittnen? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla fann de Honom skyldig till döden. Några började spotta på Honom, band för Hans ögon och slog Honom med knytnävarna och sade: ”Profetera!” Och rättstjänarna tog emot Honom med hugg och slag.” (Markusevangeliet 14:60-65)

Och upphängd på korset ropade, konungarnas Konung, herrarnas Herre, Guds Lamm, Herren Jesus Kristus ut inför människorna och alla andemakter:

”Det är fullbordat!” (Johannesevangeliet 19:30)

De orden tror jag på och i de två föregående artiklarna så har jag, så tydligt och noggrant som jag kan med hjälp av Guds nåd, försökt förklara utifrån Skrifterna hur Gud, i Kristus Jesus, har fullbordat det Gamla Förbundets tempeltjänst och offersystem. I och med denna artikel hoppas jag också att du nu kan se att Kristus även har fullbordat prästtjänsten.

Ty dessa tre, tempelfunktionen (1) med prästerskapet (2) och offersystemet (3), hör alla ihop.

Utan något tempel så finns det varken möjlighet till djuroffer eller behov av någon präst, vilket också är anledningen till att vi idag inte ser judiska präster eller djur som offras för syndernas förlåtelse då templet är förstörts och inte längre finns kvar.

Som kristna behöver vi därför inte längre offra djur, eftersom Kristus burit fram sig själv en gång för alla (Hebreerbrevet 10:10) som det fullkomliga Offret inför Gud, så att vi som nu tror och följer Honom ska bära fram våra egna liv som offer inför Gud (Romarbrevet 12:1).

Som kristna behöver vi därför inte längre ta oss till ett tempel för att uppleva Guds härlighet, eftersom Kristus burit fram sig själv som det fullkomliga Templet, låtit sig brytas och uppresas, så att vi som tror och följer Honom ska hålla oss rena och behandla våra kroppar som heliga tempel för Hans Ande att bo i (Johannesevangeliet 2:18-22 & 1 Korinthierbrevet 3:16).

Som kristna behöver vi därför inte längre vända oss till någon mänsklig präst insatt av någon institution för att ha medling mellan oss och Gud, eftersom Jesus genom sin död och uppståndelse nu blivit vår Överstepräst och medlare inför Gud Fadern, så att vi som nu tror och följer Honom är kallade till vara präster och kungar inför Gud Fadern (Uppenbarelseboken 1:6):

”En sådan Överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde Han en gång för alla, när Han offrade sig själv. Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.” (Hebreerbrevet 7:26-28)

Att vi har Jesus som vår medlare är en sån oerhörd trygghet att det knappt går att beskriva i ord…

Ty Jesus vet exakt allt vi går igenom, inte bara för att Han är Gud och vet allt, utan för att Han också själv har levt som människa och gått igenom det vi går igenom – frestelse, prövningar, lidande, svek och ondska.

Jesus kan relatera till oss som ingen annan, samtidigt som Han kan hjälpa oss likt ingen annan!

Då vi nu har en stor Överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” (Hebreerbrevet 4:14-15)

Därför är vi också uppmanade av Jesus själv att vända oss till Honom, och ingen annan, för att be om hjälp:

Vad ni än ber om i Mitt namn, skall Jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i Mitt namn, skall Jag göra det.” (Johannesevangeliet 14:13)

Att påstå att prästerskapet finns kvar från det Gamla Testamentet är att vara inkonsekvent (om man samtidigt erkänner att tempeltjänsten och offersystemet är avlöst) och detta sätter en. i en andlig och teologisk mycket, känslig sits då man i och med detta ställningstagande menar att Jesu död är ofullkomlig.

Om Jesus inte fullbordade det gamla förbundets prästerskap genom sin död så väljer man att blunda för alla de skriftställen i Bibeln som vittnar om detta samtidigt som väljer att ignorera alla dem oerhört mäktiga tecken som skedde i och med Jesu död på korset.

Förutom Jesu egna ord, där Han ropade ut ”Det är fullbordat!” (Johannesevangeliet 19:30) så inträffade något i det dåvarande templet som vittnar om Jesu fullkomliga död och dess djupa, andliga, innebörd.

”Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner.” (Markusevangeliet 15:37-38)

Hallelujah! Prisad vare Lammet som dog på Golgota!

Ja, prisad vare Han i evigheternas evighet!

Käre läsare, vet du vad förlåten i templet symboliserade?

Jo, det skiljde det heliga från det allra heligaste och dit fick endast Översteprästen gå in, en gång om året, för att bära fram ett perfekt lamm att offra, för sina och folkets synder:

”Så blev det ordnat. I det främre rummet går alltid prästerna in och förrättar sin tjänst. I det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod, som han bär fram för sina och för folkets oavsiktliga synder. Därmed visar den Helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består.” (Hebreerbrevet 9:6-8)

Men nu har det allra heligaste rummet uppenbarats när vår Herre, Jesus från Nasaret, som fullkomlig människa utan synd, klivit in och betalat för folkets synder genom sitt eget blod.

”I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när Han blev Överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.” (Hebreerbrevet 6:19–20)

Därför kan vi nu vända oss direkt till Gud!

Utan att behöva vända oss till religiösa människor av ”högre rang” än oss.

”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som Han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött. Vi har en stor präst över Guds hus.” (Hebreerbrevet 10:19-21)

Inte heller ska vi vända oss till människor, som lämnat detta liv och gått vidare till Herren, efter att ha fullbordat sitt lopp som Hans efterföljare. Oavsett om det är Paulus eller Petrus, Maria eller Elisabeth.

Det är Jesu förböner som vi ska be om och det är Hans uppgift att be för oss och ingen annans.

”Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe.” (1 Timoteusbrevet 2:5-6)

Och vi vet att Han medlar och ber för oss.

”Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.” (Romarbrevet 8:34) 

Alla dessa bibelord, som stödjer och bekräftar varandra, visar inte endast på Bibelns starka vittnesmål om Jesus utan också på att Bibeln i sig är Guds ofelbara ord som är inspirerat av Honom till människors frälsning.

”Guds väg är fullkomlig, HERRENS tal är rent. Han är en sköld för alla som flyr till Honom.” (Psalm 18:30)

Summan av Ditt ord är sanning, Dina rättfärdiga domslut är eviga.” (Psalm 119:160)

Detta visar också på hur stor villfarelsen är inom en stor del av kristenheten – inte minst inom den Katolska och Ortodoxa kyrkan och deras syn på Jesu försoningsdöd, prästämbete och medling för de heliga.

Både Katolska och Ortodoxa kyrkan ordinerar munkar, präster, biskopar, patriarker och påvar som ska representera Gud på jorden och fungera som medlare mellan syndare och Gud, något som sker genom bikt och diverse sakramentala ritualer. Detta är inte en liten och obetydlig avvikelse från evangeliet utan något allvarligt som påverkar hela den relation vi har kallats till att ha med Gud vår Fader genom Jesus Kristus vår Herre och Frälsare.

Men inte nog med detta så uppmanar och lär både Katolska och Ortodoxa kyrkan sina medlemmar att be till helgon om förböner inför Gud som sitter på tronen, trots att detta alltså, klart och tydligt, är Jesus uppgift och inte någon annans.

Detta ska vi inte göra, syskon, vi som är Hans lärjungarna och efterföljare, utan vi ska, i allt och oavsett behov, alltid vända oss till Honom för att be Honom om förböner och be till Gud Fadern i Hans namn:

”Om ni förblir i Mig och Mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” (Johannesevangeliet 15:7)

Hallelujah!

Bröder och systrar, likt Jesus är vårt fullkomliga Offerlamm, vårt fullkomliga Tempel och vår fullkomlige Överstepräst så är vi som kristna kallade till att leva våra liv i helgelse där vi tjänar Honom som präster (1 Petrusbrevet 2:9) där vi lyfter fram våra liv som levande offer (Romarbrevet 12:1) inför Gud vår Fader med våra kroppar som heliga tempel för Hans Ande att bo i (1 Korinthierbrevet 3:16).

Må var och en som älskar Jesus närma sig Honom, för att lyssna till Hans röst och ledas av Honom i all sanning.

”Mina får lyssnar till Min röst, och Jag känner dem, och de följer Mig.” (Johannesevangeliet 10:27)

Jesus sade till de judar som hade satt tro till Honom: ”Om ni förblir i Mitt ord, är ni verkligen Mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannesevangeliet 8:31-32)

”Han får nämligen det vittnesbördet: Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek. upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.” (Hebreerbrevet 7:17-19)