”Jag vill, bli ren!”

Enligt dem föreskrifter som HERREN gav till israeliterna så skulle den som blev sjuk i spetälska klä sig i trasiga kläder, låta sitt hår vara ovårdat och ropa ut ”Oren! Oren!” så fort han närmade sig eller blev närmad av andra människor.

Detta skulle den spetälske göra på grund av att sjukdomen ansågs vara smittsam, och genom att ropa ut sitt tillstånd för omgivningen så skulle den spetälske göra omgivningen medveten om hans närvaro, så att var och en som befann sig i närheten av honom skulle kunna hålla sig undan och undvika att bli smittad.

”Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna kläder. Han skall ha sitt hår ovårdat och skyla sitt skägg och ropa: ”Oren! Oren!” Så länge han är angripen av spetälska skall han vara oren. Han är oren och skall bo avskilt. Han skall ha sin bostad utanför lägret.” (3 Moseboken 13:45-46)

Anledningen till varför HERREN uppmanade hebréerna till denna, till synes hårda och rätt så grymma, behandling av personer med spetälska var för att HERREN hade lärt hebréerna att förknippa denna sjukdom med synd och liksom spetälskan separerade den sjuke från folkgemenskapen så separerar synden människan från Gud. Detta var budskapet för Israels barn, att se och lära sig av spetälskan och dess konsekvenser. Liksom spetälskan växte och bredde ut sig över den sjukes kropp och infekterat honom till det yttre, så växer synden och infekterar människan till både det yttre och det inre när hon väljer att förbli i sin synd och leva i den.

Människans tankar, känslor, beslut och värderingar påverkas av synden och avskiljer henne från Gud vars aura är så helig att när profeten Jesaja fick se den i en syn så skrek han ut:

”Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot.” (Jesaja 6:5)

Guds helighet och människans syndiga tillstånd placerar henne utanför Guds läger, utanför Guds boning som är fylld av helighet och fri från synd. Precis som Jesaja förklarade för Abrahams avkomlingar:

”Det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer Hans ansikte för er, så att Han inte hör er.” (Jesaja 59:2)

För ett folk som därför blivit uppkallat av Gud till att vara Hans alldeles egna så innebar spetälskan som sjukdom en fullständig katastrof för den som drabbades utav den. På grund av sjukdomen och hur den skulle uppfattas och behandlas så hölls den sjuke på avstånd från i princip allt och alla, vilket för den spetälske innebar total isolering från folkgemenskapen och separation från Guds läger som representerade Hans boning.

”Där skall Jag uppenbara Mig för Israels barn och den platsen skall bli helgad genom Min härlighet. Jag skall helga uppenbarelsetältet och altaret, och Aron och hans söner skall Jag helga till präster åt Mig. Jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. Och de skall inse att Jag Är Herren, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är Herren, deras Gud.” (2 Moseboken 29:43-46)

Så var det i cirka 1500 år…

Så var det tills den dag då en spetälsk fick veta att Jesus från Nasaret hade kommit till byn där han befann sig.

Vi kan i evangeliet, som är nedtecknat av aposteln Matteus, läsa att efter att Jesus hade hållit klart i sin berömda bergspredikan så tog Han sig ner för berget tillsammans med en stor skara människor som följde efter Honom.

På vägen ner så möttes de plötsligt av en man, en man som var sjuk i spetälska och som nu kom fram till Jesus och sade:

”Herre, om Du vill, kan Du göra mig ren.” (Matteusevangeliet 8:1–2)

När jag läser om denna händelse så försöker jag föreställa mig reaktionerna som uppstod bland bland människorna i folkhopen. Den spetälske bröt fullständigt mot lagens bud om hur han som sjuk skulle relatera till folkgemenskapen. I evangeliet kan vi istället om läsa hur den spetälske nästan bokstavligt talat slänger alla dem restriktioner och förbud han levt efter åt sidan och springer upp mot folkskaran. Istället för att hålla sig borta från folket sökte han alltså själv upp den! Men han gjorde inte det för att möta upp folket utan för möta Jesus från Nasaret – Jesus från Nasaret! Han som helar! Han som ger syn åt blinda! Han som ger hörsel åt döva! Han som uppväcker de döda!

Den spetälske såg helt enkelt sin möjlighet till att bli frisk, till att bli ren och kvitt den sjukdom som plågat och besvärat honom ända sedan den dagen då han drabbades utav den.

Det fanns en chans för honom att bli bekräftad!

Att bli sedd, inte med förakt, utan med barmhärtighet.

Att bli bemött, inte med avsky, utan med omsorg. 

Inte av människor, utan av Jesus från Nasaret!

Så den spetälske kom fram till Jesus och vädjade till Honom på ett av dem ödmjukaste sätt vi kan läsa om i evangelierna:

”Herre, om Du vill kan du göra mig ren.” (Matt 8:2)

Den spetälske förstod vem Jesus var och bekände Honom som Herre.

Den spetälske förstod att det handlade om Jesus vilja och inte hans egna.

Den spetälske trodde på Jesus auktoritet och makt att hela honom.

Vilken tro!

Så, hur väljer Jesus att besvara honom? Inför alla , förmodligen, skräckslagna och irriterade människor?

Ska Jesus, som precis undervisat folket om lagen, tillrättavisa den spetälske för att inte följa lagen som tydligt förbjuder en spetälsk att närma sig människor?

Ska Jesus undvika och ta ett steg bort från den spetälske? Gå därifrån och låtsas som att Han inte hörde något?

Eller ska Han kanske bota den sjuke, fast på avstånd, utan att röra honom?

Nej, Jesus gör inget av detta. Jesus gör raka motsatsen från vad någon annan hade gjort.

”Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: ´Jag vill. Bli ren!” (Matt 8:3)

Älskade Jesus!

I andras ögon gjorde Jesus det förfärliga och riskerade nu själv att klassas som smittad och oren för att ha kommit i kontakt med en spetälsk. Men inget händer Jesus.

Däremot händer något med den spetälske.

”Genast blev mannen ren från sin spetälska.” (Matteusevangeliet 8:3)

Jesus renhet övervann mannens orenhet.

Jesus ”smittade” den spetälske.

Vilket är precis vad som händer med varje människa som vänder sig till Jesus och ber om att bli fri från sin fångenskap, från sin sjukdom, från sin synd.

Denna underbara skildring i evangelierna sammanfattar en stor del av evangeliets budskap till mänskligheten. Om hur Jesus både är Läkaren och Botemedlet för oss människor, om hur Jesus är föreningen mellan människa och Gud, om hur Jesus binder tillbaka det som har separerats, om hur vi som syndare kan vända oss till Honom som vår Herre för att be om Hans vilja i våra liv, om hur vi som sjuka kan be Honom om bot och helande för både kropp och själ.

Mötet mellan den spetälske och Jesus lär oss också att vi som syndare inte kan bli helade av oss själva. Att vi på egen hand inte förmår göra något åt vårt tillstånd – oavsett vad vi gör, oavsett storheten i våra gärningar, oavsett hur strikt vi fastar och hur ofta vi ber så hjälper det inte oss i vårt sjuka tillstånd.

Det enda sättet för oss att bli helade och botade på är genom Jesus Kristus. Det är först när Han berör oss med sin renhet, när Han talar till oss med sin ljuvliga röst, när Han bekräftar och omfamnar oss med sin värme och kärlek som vi kan bli helade. Precis som den spetälske! Vilket vittnesmål den mannen bär på! Hallelujah! Låt oss lära oss av den spetälske!

Den spetälske lät sig inte hindras av kulturella normer.

Den orene lät sig inte hållas tillbaka av religiösa restriktioner.

Den sjuke lät sig inte stoppas av samhällets påståenden om honom.

Han tog sig fram till Jesus.

Han talade till Jesus.

Han bekände Honom som Herre.

Han erkände Hans makt.

Och han blev helad! Han blev botad! Han blev frisk!

För att Jesus ville det!

För att Jesus är Herre!

Hallelujah!

Liksom den spetälske närmade sig Jesus och ödmjukt vädjade inför Honom om nåd och barmhärtighet så kan vi, oavsett vårt tillstånd, vända oss till Jesus och be om Hans hjälp i våra liv – oavsett vad andra tycker och anser om oss! Vilken möjlighet! Vilken nåd! 

Låt därför inget, min vän, hindra dig från att närma dig Jesus och be om förlåtelse, om helande, om styrka och kraft. Närma dig Jesus i tro på Honom som din Herre och lita på att Han är den Han påstod sig vara – din Frälsare och Läkare.

”Kom till Mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall Jag ge er vila. Ta på er Mitt ok och lär av Mig, ty Jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty Mitt ok är milt, och Min börda är lätt.” (Matteusevangeliet 11:28-30)

”Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” (Hebreerbrevet 4:16)